Det finns ett antal sätt att förhålla sig till världen på och något som slagit igenom allt mer är begreppet “närvaro” som förstärks t.ex. genom trender såsom mindfulness eller något som brukar hänvisas till genom teaterns värld där en skådespelares närvaro i sin rollgestaltning bedöms som ett mått av kvalitet på dennes utförda arbete.
Inom Gestaltterapi så talar men om att arbeta med “här och nu” som en del av den gestaltterapeutiska metodiken där den relationella aspekten tillsammans med humanistiskt existentialism och Husserl’sk fenomenologi ägnar stor uppmärksamhet till nuet i teraapirummet för att sätta uppmärksamheten på, och bli noggrann med, upplevelserna som klienten bär med sig.
Vad betyder då det? Ofta glömmer vi bort vårt “här och nu” genom att vi har ett tänkande o kännande som pågår utifrån det som har varit eller är riktat mot det som skall komma. Vi kan t.ex. vara arga, irriterade eller ledsna för något som har hänt och vi kan vara oroliga, rädda eller förväntansfulla för något som skall komma att ske. Fenomenologi är en metod som går ut på att observera vad som faktiskt är som gör att vi blir allt bättre på att se nuet och vad vi upplever just “här och nu”.
En av de viktigaste delarna av arbetet är att finna delarna likväl som helheten i klientens upplevelse, ett kontinuerligt lärande, som påverkar alla relationer och då inte minst den mellan klient och terapeut. VI brukar prata om en aha-upplevelse.
I Gestaltpsykologin (en helt annan del av psykologin) fann Kurt Lewin att lärandet kom till uttryck genom att plötsligt helt och hållet förstå hur uppgiften skall lösas. ahaaaaa….
Gestaltterapeuten blir en hjälpare och ett vittne som tillsammans med klienten exploaterar/undersöker sakförhållanden, observerar och återspeglar, följer processen och bidrar till dess upplösning bl.a. genom riktningen på sin uppmärksamhet.
Här och nu är ett av flera förhållningssätt till tidsaxeln. “Här och nu” kan också benämnas vara ett Nu-nu och där finns då också ett Då-nu och ett Sedan-nu. Där finns då realistiskt sett också ett abstrakt nu som betraktar de andra tre “nu’en”, såsom vi gör just nu, och ett nu där upplevelsen är att vara betraktad som en företeelse för ett utvalt nu.
Om vi utgår från att vi fokuserar på Nu-nu, i terapirummet, så är det ett sätt att träna på att bli medvetna om sig själv nu-nu, vilket är det enda sättet att göra det på. Ändå är det så vanligt, såsom medvetandeträning av olika slag låter antyda, att vi har svårt att befinna oss “här och nu” i ett nu-nu-ögonblick där vårt varande är klart för oss. Det som är uppenbart i nuet behöver adresseras och uppmärksammas om och om igen och i det arbetet så kommer insikterna förhoppningsvis att infinna sig. Människans förmåga att skapa olika typer av lärdomar samt inte minst att undvika att lära nya erfarenheter krav yttersta vikt och Lärandet är en central del av Gestaltterapins grundläggande teorier.
En nu-nu baserad terapi tar varken bort de lärdomar vi skaffat genom livet eller vår idé om framtiden. Den tar heller inte bort de känslor och tankar om varken det ena eller det andra, tvärtom så är allting väldigt intressant och del av arbetets redskap.
När du och jag möts uppstår möjligheterna till en läkande process då det är i nuets mötande relationerna startar att påverka oss och skapar nya förutsättningar till ytterligare lärdomar.
Lärande är kopplat till nu-nu, lärandet är kopplat till lust och nyfikenhet.
