Rörelsen av diafragman, som är den primära muskeln som ansvarar för andningen, är direkt kopplad till hjärnans funktion. När diafragman drar ihop sig och rör sig nedåt, skapar det en vakuumeffekt i brösthålan, vilket gör att luften kan rusa in i lungorna. Omvänt, när diafragman slappnar av och rör sig uppåt, trycker den mot lungorna och tvingar ut luften. Detta kallas utandning eller utandning.
Diafragmans rörelse under andning styr och styrs av det autonoma nervsystemet, närmare bestämt freniska nerven, som härstammar från ryggmärgen och innerverar diafragmamuskeln. Freniska nerven tar emot signaler från hjärnstammen och motoriska områden i hjärnbarken, vilket säkerställer en koordinerad och rytmisk sammandragning av diafragman. Den fernissa nerven är en blandad motor/sensorisk nerv som härrör från C3-C5 spinala nerver i nacken. Nerven är viktig för andningen eftersom den ger exklusiv motorisk kontroll av diafragman , andningens primära muskel .
Nu, när det gäller påverkan på hjärnan, har diafragmans rörelse och andningsrörelsen flera viktiga effekter:
- Syresättning: Det primära syftet med andningen är att tillföra syre till kroppens vävnader och ta bort koldioxid, en avfallsprodukt. Tillräcklig syresättning är avgörande för att hjärnan ska fungera korrekt. Diafragmans rörelse säkerställer ett konstant flöde av syrerik luft in i lungorna, som sedan överför syre till blodomloppet. Hjärnan är starkt beroende av syre för att stödja dess metaboliska aktiviteter och människans totala system är därlfr berett att göra oerhört mycket för att se till att syret kommer inklusive att skära ned på, eller utöka, andra funktioner.
- Blodcirkulation: Diafragmans rytmiska rörelse under andning hjälper till med venöst återflöde, vilket är blodflödet tillbaka till hjärtat. Detta hjälper till att upprätthålla optimal blodcirkulation i hela kroppen, inklusive hjärnan. Tillräcklig blodtillförsel till hjärnan är avgörande för att leverera syre och näringsämnen samtidigt som avfallsprodukter förs bort.
- Andningsreglering: Diafragman spelar en nyckelroll för andningsreglering och upprätthållande av balansen mellan syre och koldioxid i blodomloppet. Specialiserade kemoreceptorer i hjärnstammen känner av förändringar i koldioxidnivåer och pH, vilket utlöser lämpliga justeringar i andningsfrekvens och djup. Dessa justeringar förmedlas av diafragman och andra andningsmuskler, vilket säkerställer att hjärnan får tillräckligt med syre och skyddas från överskott av koldioxid eller respiratorisk alkalos/acidos.
- Anslutning mellan sinne och kropp: Djup diafragmatisk andning, ofta förknippad med aktiviteter som meditation, yoga, mindfulness eller avslappningsövningar, har en lugnande effekt på hjärnan, hjärtat, nervsystemet, psykologiskt. Denna typ av andning stimulerar vagusnerven, vilket i sin tur aktiverar det parasympatiska nervsystemet, vilket främjar en avslappningsrespons. Det kan hjälpa till att minska stress, ångest och främja balans mellan aktivitet och lugn och stärker en känsla av självmedvetenhet och kontroll.
Sammanfattningsvis stöder diafragmans rörelse under andning syresättning, blodcirkulation, andningsreglering och kan påverka hjärnans tillstånd genom dess koppling till det autonoma nervsystemet.
Om vi under en period i livet upplever en stor och återkommande stress kan vi lätt bygga upp en andningsrörelse som på ett negativt sätt påverkar hjärnan. En av de viktigaste händelserna vid ett plötsligt stresspåslag är muskulär och inom psykologin brukar man populärt förenklat säga att det är en “fight, fight, freeze” reaktion när människan endera slåss, stelnar eller flyr och vem som gör vad beror på många olika faktorer.
Anknytningsteorin antyder att tidiga relationer och anknytningar till vårdgivare spelar en avgörande roll för att forma en individs känslomässiga och sociala utveckling. Dessa tidiga erfarenheter kan påverka hjärnans utveckling och dess regleringssystem, inklusive de som är involverade i stressrespons och känslomässig reglering såsom FFF responser. Det betyder också att det i kroppen har satt sig muskulösa vanor där andningen är väldigt inblandad. Exempel. När vi får en frysrespons stelnar musklerna och däribland även diafragman som i sin tur påverkar hjärnans funktioner. När vi flyr behöver vi tillgång till syret men först efter cirka 50-100 meter så det startar med att diafragman stelnar till och stabiliserar bilden medan vi flyr för livet. Även när vi slåss så aktiveras olika musklegrupper och diafragmans arbete blir hårt och stumt, aggressivt och det påverkar hjärnans fungerande.
Tänker en nu att det föreligger ett så kallat lågfrekvent upplevt hot i den mänskliga organismen så kommer diafragmans arbete att påverka hjärnans funktion och utveckling hela tiden. Det kan lätt leda till stress och ångest och depression.
- Reglering av stressrespons: Anknytningsrelationen mellan ett spädbarn och vårdgivare hjälper till att forma utvecklingen av spädbarnets stressresponssystem. När spädbarn känner sig trygga och trygga blir deras stressresponssystem mer reglerat, vilket leder till en sund utveckling av stresshanteringsmekanismer. Djup, reglerad andning kan hjälpa till att aktivera det parasympatiska nervsystemet, vilket främjar avslappning och kan hjälpa till att reglera stressresponsen.
- Emotionell reglering: Anknytningsupplevelser påverkar utvecklingen av emotionell reglering. Effektiv känslomässig reglering tillåter individer att hantera och uttrycka sina känslor på adaptiva sätt. Forskning tyder på att djup, diafragmatisk andning kan aktivera vagusnerven, vilket kan hjälpa till att reglera känslomässiga reaktioner och främja emotionellt välbefinnande.
- Mindfulness och självmedvetenhet: Mindfulnessövningar, som ofta involverar fokuserad uppmärksamhet på andningen, har förknippats med förbättrad självmedvetenhet och självreglering. Att delta i medvetna andningsövningar kan förbättra ens förmåga att lägga märke till och reglera känslor, främja en känsla av välbefinnande och minska ångest och stress.
- Neural plasticitet: Hjärnans förmåga att förändra och omorganisera sin struktur och funktion, känd som neural plasticitet, påverkas av anknytningsupplevelser. Positiva anknytningsupplevelser kan bidra till en sund neural utveckling och bildandet av säkra anknytningar. Omvänt kan osäkra anknytningar eller tidiga motgångar påverka nervbanorna och påverka känslomässig och social bearbetning. Andningsövningar, såsom djupandning eller meditation, har visat sig stödja neural plasticitet och främja hjärnans hälsa.
Andningsövningar och terapi tillsammans kan ha väldigt långtgående effekter och det är värt att prova våra inneboende kapaciteter till självläkande innan vi börjar ta till extrema metoder. Tålamod och själv kännedom är viktiga aspekter i att läka.
