Här-och-nu inom psykoterapi
Otto Rank var den som började benämna, beskriva och även kanske använda begreppet här-och-nu inom den västerländsk psykoterapin. Otto Rank borde ha varit en superstjärna inom psykologi och psykoterapin men han blev utmobbad av den store Sigmund Freud själv efter att han publicerade boken “Födelsetraumat och dess implikationer för psykoanalys” år 1924. I boken kommer Rank att genom sina resnomenag att ifrågasätta Freuds Oidipuskomplex och en hel del andra av Freuds teorier.
Psykoterapi här-och-nu?
Den terapiform som började använda O.Ranks idéer om ett här-och-nu-perspektiv var Gestaltterapi’n och än idag så är Gestaltterapin den mest radikala formen av psykoterapi när det kommer till hur man använder begreppet. Gestaltterapin tar hela basen för vad existentialismen vilar på i form av ren observation och omsätter den för människan i terapin till den enda tidpunkt det går att göra förändringar. Resonemanget är både ärligt och tufft och det är: Du kan inte förändra någonting i ditt liv i morgon eller igår, det går bara att ändra på tankar, känslor, handlingar och beteenden i det som vi kallar för här-och-nu så låt oss sluta låtsas.
Gestaltterapin är Radikalt här-och-nu orienterad gnom att använda sig av två verktyg: Phenomenologi och experiment. Phenomenologin hjälper klient och terapeut att tillsammans lyfta fram vad som är viktigt för klienten (livsvärden, mål, självbild och det existentiellt viktiga.) medan användandet av experiment i regel innebär att dra in klientens upplevelser mitt in i ett här-och-nu i terapin så klienten kan få självuppleva vad hens tankar, känslor och varande för for oss.
Denna tes är så tuff att även många gestaltterapeuter har svårt at omsätta den i praktik.
Därefter har de flesta terapiformer sakta börjat anamma detta förhållningssätt fast mildare och med mindre emfas.
Överraskande få former av psykoterapi använder sig av fenomenologi och jag har börjat förstå varför. När jag gick utbildningen till gestaltterapeut var detta en av de svåra aspekterna som behövde arbetas med och där det inte fanns en konsensus men jag kan nämna några böcker som lyfter detta förhållningsssätt och det är:
Maurice Merleu-Ponty
m.fl.
Existentialismen vilar tungt på fenomenologin där Jean Paul Sartre, Martin Heidegger, Simone de Beauvoir, Maurice Merlau-Pony m.fl. var lärjungar till fenomenologins moderne fader Edmund Husserl och utvecklade var och en varianter av vad som har kommit att kallas existentialismen. Sedan har vi andra existentialister såsom Martin Buber, som är en judisk teologisk existentialist som kommit att bära mycket av dualismen tillsammans med Emmanuel Levinas. Här har mycket tankekraft gått åt till ett undersökande av människan i relation både bland oss själva, till världen och till gud och det har kommit att påverka både teologin, filosofin, psykologin och andlighet.
Fenomenologin skalar ner människans språkliga beskrivningar av upplevda situationer så att det mer återstår en sfär av faktisitet istället för vad människan automatiskt gör. Normalt sett sätter en människa ord på sin beskrivning av sin upplevelse baserat på oftast ofullständiga biler som man fyller i och skapa helheter av.
Gestaltlagarna: Dessa lagar beskriver hur vi tenderar att organisera visuell information. De mest kända gestaltlagarna är lagarna om närhet, likhet, fortsättning, gemensam öde, slutenhet och figur-bakgrund. Dessa lagar betonar att vi har en tendens att gruppera objekt baserat på deras närhet, likhet i egenskaper, fortsättning av mönster, gemensam riktning eller öde, samt skilja mellan en figur och figurens bakgrund. Dessa förklarar hur människan organiserar sina intryck generellt, så det gäller alla perceptioner.
Insikt: Gestaltpsychologin betonar betydelsen av insiktsfullt lärande och problemupplösning. Enligt gestaltteorin kan vår perception av ett problem plötsligt omstruktureras genom insikt, vilket leder till en plötslig förståelse av problemet och en lösning. Detta kan också kallas för en aha-upplevelse, där fragment av objekt eller fenomen som plötsligt får ett sammanhan och bildar en helhet.
Holism: Gestaltpsychologin betonar helhetsperspektivet och hävdar att vi inte kan förstå perception och tankeprocesser genom att bara bryta ner dem i sina beståndsdelar. Istället måste vi förstå helheten och hur delarna samverkar för att skapa meningsfulla uppfattningar.
Kontextens betydelse: Enligt gestaltpsychologin påverkas upplevelsen av vår perception av den kontext den förekommer i. Det betyder att vår tolkning av en händelse eller situation påverkas av den omgivande kontexten, och vår uppfattning kan förändras beroende på det sammanhang upplevelsen placeras i.
Fenomenologin tar några steg till och betraktar fenomenen som mer eller mindre rena och där det rena är när människan inte tolkar eller lägger till för att skapa helheter. OM vi kan tillåta oss att observera det uppenbara så får vi en möjlighet att få ett korrekt underlag för sammanfattning och beslut och vi kan då enklare leva i enlighet med våra övergripande värderingar.
Fenomenologin gör på ett sätt gemensam sak med beteendevetenskapen.
Vad är du om du slutar lägga till och drar bort på det sätt som passar dig i stunden, om du slutar ljuga, om du slutar övertyga din omgivning om din förträfflighet? Står du ut med dig själv exakt som du är? Utan förskönande självbeskrivningar, bekräftelser av aspekter du tror om dig själv o.s.v.
Här och nu
Så här står du inför din nästa och du säger jag (och bekräftas i ditt “jag” av ett /du) och tillåter dig att kläs av inpå bara skinnet, att bli sedd precis för den du är, med tånaglar, nariga knän, nostrilhår, en mamma som är pinsam, skulder, dålig bostad, låg lös, otillräcklig utbildning… står du ut mid dig själv i den andres ögon?
