Enligt studier utförda bl.a. i USA och Norge har det visat sig att läkare har kortare livslängd än det normala genomsnittet och vid ovetenskapliga betraktelser här i Sverige så har man konstaterat att detsamma gäller här. Vid en spontan genomförd sådan visade det sig dessutom att kvinnliga läkare hade en avsevärt lägre livslängd än genomsnittet (över 10 år) vilket också kan sägas ha betydelse för hur den västerländska sjukvården är utformad.
Västerländsk sjukvård är byggd på långa traditioner av makt och prestige inkluderande ett maktspel som innefattat det mellan män och kvinnor. Dessa maktspel har pågått inom alla olika professioner och speciellt sådana såsom läkarvetenskapen (all form av hälsa), politiken, polis, andlighet, lärare och ävensom det totala övertaget har brutits så är det långt kvar till balans mellan olika mänskliga kvaliteter.
När det kommer till maktspelet inom sjukvården så verkar det ligga på att med ett liknande instrument som skalpellen (kroppen) få bukt med det “onda” i den mänskliga organismen som kallas mental hälsa och equivalsensen till skalpellen är sådana drastiska medel som i första hand undvikande av och erkännande av det uppenbara och i nästa steg elektricitet, skalpell och mediciner.
Som det verkar för mig så vill man endera låtsas som det regnar eller gå till full attack. Det tyder för mig på att man agerar utan medvetenhet och med låg nivå av kunskap och framförallt att man inte har någon avsikt att skaffa kunskapen.
Varför har sjukvården utvecklats världen över? Naturligtvis för att säkerställa 2 saker.
- Skydd: De mäktiga har först och främst behov av att skydda sina egendomar och vad de anser är värdefullt. Soldater, polis och liknande behövs men är alltid utbytbara men är också värdefulla så igenom krig har läkekonsten utvecklats mer än under andra tider för det krävs uppfinningsrikedom att med begränsade resurser kurera soldaterna så pass att de ka skickas ut i tjänst igen.
- produktion: De mäktiga har en pågående produktion av allt från mat till ting som är attraktiva och arbetarna som tillverkar dessa behöver ha tillräckligt god hälsa för att hållas i eller återgå till arbete.
Det finns egentligen (resonemang) inget behov av att alla som ingår i ett samhälle skall må optimalt bra, vara friska och lyckliga. De behöver fylla funktioner och kunna ta hand om sig själv, det är nivån på vad som i dag kan anses behöva stöttas.
Vi skall ha klart för oss att desto större skada som den mänskliga organismen tagit oavsett form så tar det tid att läka och när det kommer till fysisk sjukdom så syns det och man har tålamod men när det kommer till mentala funktionsnedsättningar så syns det inte och tålamodet är mycket kortare, insatserna är vagare och avsevärt mycket mindre.
Det som olika inriktningar inom professionen psykolog, psykoterapeut, samtalsterapeut återkommer till är öka nivå av självmedvetenhet för att kunna ta egna medvetna steg mot en starkare personlig återhämtning men vad väldigt få talar om är samhällets ökade medvetenhet att ta steg mot både social återhämtning likväl som acceptans och att våga gå emot full återhämtning.
Hur skall vi kunna bygga ett system mot full återhämtning individuellt när vi inte tillåter samhället att ta fullt ansvar för vad samhället har skapat? För vi skall ha full klart för oss att individens ohälsa bara är ett symptom på samhällets brister, var och en av oss är alla dl av att människor mår dåligt individuellt och generellt. Vad görs åt det?
Vi accepterar i dagsläget att de som utbildas till att sköta vår hälsa får en utbildning som uppenbarligen är så dig att det förkortar deras liv ä om de fått ett annat yrke. Människa blir allt mer sjuk, sjukskrivningarna ökar och kostar samhället allt mer men INGEN ifrågasätter sjukvårdens kvalitet, bara dess utförande. Idag stänger sjukvården ute alla former av omvårdnad som man själva anser inte är “evidensbaserade” samtidigt som man inte låter dessa former få ekonomi att skapa evidens genom forskning. På det sättet får man lögnen på sin sida genom att hävda sin egen kunskap visavi annan kunskap genom att använda maktspråk på bekostnad av generell hälsa i samhället, men hälsan ÄR inte viktig, makt och pengar är viktigt. Att skydda personliga intressen och prestige är viktigt.
Under tiden luras människor att studera till ett yrke som bygger på kunskap som uppenbarligen har brister.
Psykoterapin borde inte bakas ihop med sjukvården generellt eller med medicine läkare. Skall psykoterapin utvecklas så behöver vi utöka kunskapsbasen och ta in flera discipliner inom psykologin än KBT, låta mer pengar gå till forskning om vad som faktiskt är verksamt, utöka stödet för och påverka folkbildningen om kring att samtalsterapi är långt bättre än mediciner för normala åkommor och att att det är skillnader på medicinska diagnoser och psykologiska diagnoser.
Det finns massor att forska omkring men bara 5% av forskngspenuarna inom området går till forskning omkring mental hälsa, vi behöver mycket mer.
